Tänka sig att det är första advent till söndagen. fasen var fort tiden går nu för tiden.
 Jag har försökt att få lite julkänsla genom att hänga upp adventstjärnorna och lyssnat på julmusik men ingen julkänsla syns till. Den är liksom borta, jag har inte ens hunnit engagerat mig i advenstsaken som var så fint dekorerad förra året, motivationen är totalt förvunnen.  Kanske kan det vara så att jag inte har hunnit satt mig till ro än, det känns som om jag har stressat igenom denna vecka med stress, skolarbeten, jobb, tentaplugg. Det har skapat panikångest och jag hinner inte riktigt med mig själv med att slappna av.
Hela tiden känns det som om det är något  som behövs göras. Gå ut med hunden tidigt på morgonen, skola/jobba, ut och gå med hunden, städa, laga mat, kolla på tentorna som ligger framför mig ( har hela 4 st under 3 veckor svåra tentor dessutom) och kvällspromenad med hunden Mini. får jag någon hjälp med detta då? Nope!! det är vid sådana här tillfällen som man önskade att jag hade en klon i garderoben att ta fram!
Nej usch och fy vad den här veckan har varit sunkig, ett raseriutbrott är inte långt ifrån känns det som ibland, det är bara bita i det sura äpplet och hoppas på att det vänder snart.

Aja, hunden heter iaf MINI och vi passar den under en obestämd tid. Dennis moster hinner inte ta hand om honom så mycket som bordes, därför får vi ta hand honom ett tag och förhoppningsvis så kan det bli våran nya familjemedlem! :D Han är en ögonsten vill jag lova, en rikitg lekbuse och en ögonsten! :D